Självbeteckning är ordet.
Plural för självbeteckning är självbeteckningar, självbeteckningarna, självbeteckningars och självbeteckningarnas.
Plural, eller även pluralis, är en grammatisk böjningskategori (numerus) som betecknar flertal för ordet självbeteckning. Plural av självbeteckning är alltså en böjningsform som används när man talar om flertal av någonting som rör ordet självbeteckning.
Motsatsen till plural är singular, vilket då betecknar ental för ordet självbeteckning. Plural används i första hand för ordklasserna substantiv (saker och ting) och pronomen (ungefär istället för namn), men det förekommer även pluralböjelser för andra typer av ord.
För ordet självbeteckning har vi i vår databas 4 plural.
Om du vill lära dig mer om ordet eller innebörden av självbeteckning så rekommenderar vi bland annat Wikipedia: https://sv.wikipedia.org/wiki/självbeteckning
Du kan också söka efter självbeteckning direkt hos Google via denna länk: https://www.google.se/search?q=självbeteckning
Ordet självbeteckning består allt som allt av 15 bokstäver, och innehåller inte några mellanslag. Det totala antalet konsonanter av de 15 bokstäverna är 11, medan antal vokaler av dessa bokstäver är 4.
Följande ord rimmar med självbeteckning: ding, king, ring, ting, aning, bling, kring, pling, sting, sving, thing, tjing, tving, amning, beting.
Se mer rim i vårt rimlexikon som ni hittar på sajten rimlexikon.nu.
← Föregående ord | Nästa ord →